Ibland får man skryta!

Jag är just nu så sjukt stolt över min lillebror. Inte har han bara vunnit PEFF (Piteå-Elev-Film-Festival) och kammat hem ett par kronor utan han har dessutom kvalificerat sig till riksfestivalen i Stockholm. Jag hopps verkligen ”Pro Quo” som filmen heter går hem där.

Roligaste av allt är att han ”arbetat” med film sedan han i princip kunde gå. Dessutom har han arbetat med regissören Patrik Eklund som bland annat har deltagit i Cannes. Situation Frank är kanske den mest kända filmerna. Dessutom var min bror med i första upplagan av Wild kids och vann programmet med sitt lag.

Jag greppar det hela inte än riktigt, pojken är ju bara 15 år. Man känner sig lite i underläge som en gammal fossil som studerar till lärare. Men man kan inte annat än säga grattis! P.S. jag har gjort filmmusiken.

XX och XY

Eller som vi kallar det kvinnligt, feminint och mjukt respektive mannligt, maskulint och hårt. Jag har slängt en tanke på detta, det är lusigt att ett par kromosomer bestämmer vad som är rätt och fel för en unik individ. Själv hävdar jag att det är viktigt att bejaka sin feminina sida som man och vårda sin maskulina som kvinna.

Om vi tar en närmare titt på den kvinnliga och mannliga kombinationen av kromosomerna tycker jag det blir tydligt att mannens uppsättning XY ser inkomplett ut. Kvinnans XX ser stabilare ut rent konstruktionsmässigt. Frågan är då om det möjligtvis skulle kunna vara så att mannens Y egentligen är ett defekt X som saknar en liten del?

Visserligen strider detta emot skapelseberättelsen men tanken tycker jag är intressant. Att kvinnan är det stabilare och starkare könet. Jag anser att man kan finna bevis för detta! Kvinnor har i regel lättare att använda sin simultanförmåga och de har inget opraktiskt skägg som ständigt måste rakas. Jag tycker även mannens brister talar för denna teori. Till exempel har mannen sitt fortplantningsorgan hängande på utsidan av kroppen praktiskt taget oskyddat och ständigt utsatt för fara. Man brukar säga att Gud är ofelbar men detta var verkligen inget av hans genidrag!

Visserligen är inte kvinnan felfri den måntliga produktionen av ”lingondricka” verkar inte vara allt för tilltalande. Denna produktion tycker jag mest kan liknas med att bränna ljuset i båda ändarna. Varför slänga bort och producera samma produkt på nytt resonerar jag!

Vad vill jag komma till då? Jo, kvinnan och mannen bär egentligen på lika många ”felkonstruktioner” som dock är olika. Tillsammans kompletterar bristerna varandra och mänskligheten överlever den fruktade vardagen, eller något åt det hållet. Men det kan också vara så att allt bara är framskrapat på Triss eller något annat spel med låg insats och hög vinst.

Polisväsendets oberörbarhet och prioriteringar

Polisväsendet verkar idag vara oberörbara de kan själva bryta mot de lagar och regler som de anställs för att upprätthålla.

I dagens Aftonblad (Läs här) har vi en utmärkt incident där en polisman kört rattfull under arbetstid. Visserligen tappade han körkortet och fick böter men han fick behålla sitt arbete. Detta tycker jag är mycket förfärligt. Att själv som lagens förlängda arm bryta mot de lagar man själv ska upprätthålla. Detta är dock bara ett av många exempel på hur illa det står till med polisväsendet i dagens Sverige.

En annan aspekt kan vara polisens ”nya” nykterhetskontroller. Tidigare undersökningar visade att de tog för ”många” onyktra bilister, detta medförde dåligt statistik och stora kostnader. Då mestadels transport till polishuset för provtagning. Så man omprioriterade och ser istället antalet ”kontrollerade” bilister än antalet ditsatta. Eftersom människan är lat av naturen kan man se hur konstapeln själv blåser i alkometern. I regel ser man detta när polisen står på vägar som inte är vidare hårt trafikerade.

Ett annat lysande exempel är då polisen i Piteå (läs här) kolliderad med en familj för en tid sedan. Detta inträffade då poliser jagade ett gäng mopedister som ”slangat” lite bensin. För att visa sin macho-stämpel körde polisen mot rött ljus och kolliderade därefter med en familj. Detta tycker jag var oerhört onödigt har man som polis rätten att utsätta andra för fara?

Jag har själv varit med om ett par trevliga möten med polisen. Jag kör på en 70-väg som är huvudled, polisen kommer från vänster och svänger ut framför mig. Resultatet blir en tvärinbromsning. Den andra situationen är då jag kör på en landsväg mitt på ljusa dagen och möter en bil som har helljusen på, självklart som en god medborgare så blinkar jag för att varna föraren som kanske inte uppmärksamma detta. (Det är ju trots allt olagligt att köra med helljus på välupplysta vägar och under dagen.) Jag får ingen reaktion och när bilen passerar ser jag att det är polisen.

Visst ingen är perfekt och alla begår misstag men är det inte lite lustigt hur polisen prioriterar. Hellre tar de trimmade 15 åringarns mopeder i beslag än tar hand om alkoholisterna som gör sig skyldiga till förargelseväckande beteende. Men allt handlar om pengar såklart! Alkoholister och narkomaner har inga pengar men 15 åringens fader får betala dyra pengar för att hans sons moped går 10 km/h för fort. Jag undrar vart drar man gränsen mellan brott och brott? För inte synes det i polisens prioriteringar i alla fall!

Ordlista

Jag har en förmåga att glömma namn på olika saker och för att inte stå gapandes som en lantis hittar jag snabbt på egna synonymer till mina borttappade ord. I regel är det multiord det vill säga ord som kan användas över ett bredare område. Så nu bjuder jag på en liten språkresa, välkomna till min värld.

Kloffa-kloffa: Allt som är drickbart, men kan även användas i tydliga situationer som synonym till all vätska.

Gorre: Allt som smakar bra dock väldigt individuellt och svår tolkat.

Niffla: Kommer från ordet surfa (då på internet), i regel när man inte använder datorn som ett verktyg utan till nöje.

Lodde: Syftar på lodis och kan användas till allt som är fattigt eller torftigt. Har dock under senaste tiden börjat bli mer något av ett kraftuttryck. T ex Men å lodde! Kan ibland användas med kombination av namnet Leffe, dvs Lodde Leffe.

Rojj-rojj 120: Rojj är en synonym för roligt, rojj-rojj är trevligheter under ett längre perspektiv. 120 är maxtalet som bestämmer summan av tillställningen man deltagit i.

Slurre: Kommer från sluskig och betyder motbjudande eller äcklig.

Pjekk: Går att använda till allt som har med rörelse att göra. T ex gå in i bilen blir Pjekk in i bilen.

Garre: Kommer från ordet gangster och kan var allt från en person som kommer försent eller begår en olaglig handling.

Wakka wakka moe: En hälsningsfras som ursprungligen var en parodifras från Bomfunk MC’s låt Freestyler.

Lyssna själva på denna roliga låt här

Har livet krympt?

Att livet krymper och blir mindre innehållsrikt med åren, då menar jag inte människans egen ålder utan decennier eller snarare sekel. Jag är snart 21 år och vad har jag gjort i mitt liv? Jo, jag har studerat, det är det enda jag har åstadkommit på två decennier! Visst det är många som väljer att gå precis samma väg som jag och själv finner jag inget fel i det. Dock finner jag det underligt, min far till exempel som är född under hippiekulturens kulmination hade vid min relativt blygsamma ålder gjort saker jag inte ens kan drömma om. Kört motorcykel till Mallorca, köpt hus och uträttat en massa andra milstolpar som jag känner är så oerhört långt borta från den världen och verklighet jag lever i.

Vad finner vi då som förändrats i samhället? Det postmoderna intåget med oerhörd fokus på karriär och akademiska prestationer samt att åldern man blir ”gammal” har flyttats från 40 till 60 år. Är detta då bara bidragande faktorer eller är den utlösande att vi ”unga” är fegar nu än då? Detta är en fundering jag tampats med ett tag. Svarat har jag faktiskt inte, men det jag vet att allt flera unga lever i mindervärdeskomplex till sina föräldrar eller andra vuxengestalter i deras liv. Samma symptom känner även jag, jag har inte rest och sett världen och snart förväntas produkter av mig i form av barn. Ofta är det en känsla föräldrarna förmedlar omedvetet till sina ättlingar när de börjar närma sig vuxenstadiet. Jag känner ibland panik då äldre släktingar eller bekanta ger hintar om fortplantning, särskiljt då jag känner själv att jag inte hunnit ”leva” än!

Tydligt för tiden vi lever i (som jag placerar under en förlängning av den industriella revolutionen eftersom den enligt mig banat väg för informationssamhället vi nu lever i) är just alla måste, måsten. Saker man måste ha gjort, sett och läst ofta finns listor publicerade i aftontidningar som stärker detta komplex. Är det inte nog med att den tidigare generationen satt ribban högt när det gäller levnadskvalité som bara den gör oss osäkra. För mig blir det som en stängd grind eller snarare en barriär jag först måste bryta för att kunna leva på ”riktigt”. Fokusen på vad man ska göra i livet verkar vila som en skrämmande skugga redan över barnet som ligger i vaggan. Frågan är vad för konsekvenser detta får under ett längre perspektiv? Att ”må bra” och känna att ens prestationer faktiskt räknas raseras av dessa trista måste uppleva måsten.

Magiskt, men tragiskt

Ni som hört en del på svensk musik kanske vet vad titeln syftar på. Jag ska faktiskt vara personlig i detta inlägg! Logiken är inte slående då jag själv inte gillar att utelämna mig i text. Just eftersom jag hävdar att jag inte behöver sympati för att rättföriga mina gärningar! Men som mannen sjunger i låten med samma namn som detta inlägg:

”Det måste va nåt fel på er, för inget är logiskt, för inget är magiskt och det är så tragiskt, så springer jag tillbaka till dig”.

Vilket jag applicerar i detta inlägg och vrider på budskapet så att det blir: Det måste vara nått fel i allt, detta är varken logisk, beundransvärt däremot är det tragisk att gå från min ideologi. Men jag kommer snart vara tillbaka och skriva samhällstritiska satirer och funderar över vardagliga problem.

En annan strof ur låter är:

”Behöver lite kärlek från fel sort. Och sympatier från fel håll”.

Vilket jag har valt att tolka, jag behöver bekräftelse fast än jag är emot denna typ av begäran eftersom de flesta människor i ens omgivning vädjar om en. Just därför blir det aldrig någon form av konstruktiv kritik.

I alla fall så hittade jag en radiointervju som jag ställde upp på för en tid sen. Första tanken är ju: Låter jag verkligen så där? Men det fenomenet är inte det jag ska behandla! Utan jag sluddrar, pratar i ultrarapid, fumlar på alla ord och låter generellt ointelligent. Vilket inte är bra egenskaper i mitt kommande yrke! Detta har varit ett litet uppvaknande jag måste öva att artikulera så att eleverna hör vad jag säger.

Om vi tolkar hela inlägget vill jag alltså att ni lyssnar på intervjun och sedan postar inlägg med kommentarer som:

- Så illa var det väll ändå inte, och så vidare.

Har hittar ni i alla fall intervjun:

pitefm