Ozonskiktet hotar oss

Det har uppkommit ett nytt hot som ställer sig jämsides med den globala uppvärmningen! Ozonskiktet återhämtar sig, detta skikt som de flesta vet ligger i stratosfären och skyddar oss från UV-strålning. Visst det är bra att det återhämtar sig men detta är dock bara baserat på en enda mätning och dessutom är det stora skillnader mellan mätningsmånaderna. Enligt vetenskapsmännen kommer vi inte kunna veta säkert angående detta förrän om fem eller kanske tio år.

Det jag tycker är intressant angående detta är vår ruskiga vinter vi har haft. Om inte UV-strålarna når fram i nog stor mängd kommer vår kära Tellus medeltemperatur att sjuka. Detta vill i alla fall inte jag uppleva. Ett ännu kallare Norrbotten, nä fy.

Dock finns det lösningar på alla problem det är inte för inte jag nämnde den globala uppvärmningen. Om vi nu teoretiskt säger att det är sant det som sägs om den. (Jag ser stora skillnader på väder och klimat, väder mäts under korta perioder, klimat under längre till exempel 100 år) Så går det då att motverka ozonskiktets återhämtning med den globala uppvärmningen? Det hävdar jag att det gör dessvärre är nästan allting som bidrar till den globala uppvärmningen skadligt för ozonskiktet. Men vem bryr sig heller dö av värme än köld! Låt bilen stå på tomgång länge och var inte rädd för att släppa väder i framtiden.

Läs mer här

Ordlista

Jag har en förmåga att glömma namn på olika saker och för att inte stå gapandes som en lantis hittar jag snabbt på egna synonymer till mina borttappade ord. I regel är det multiord det vill säga ord som kan användas över ett bredare område. Så nu bjuder jag på en liten språkresa, välkomna till min värld.

Kloffa-kloffa: Allt som är drickbart, men kan även användas i tydliga situationer som synonym till all vätska.

Gorre: Allt som smakar bra dock väldigt individuellt och svår tolkat.

Niffla: Kommer från ordet surfa (då på internet), i regel när man inte använder datorn som ett verktyg utan till nöje.

Lodde: Syftar på lodis och kan användas till allt som är fattigt eller torftigt. Har dock under senaste tiden börjat bli mer något av ett kraftuttryck. T ex Men å lodde! Kan ibland användas med kombination av namnet Leffe, dvs Lodde Leffe.

Rojj-rojj 120: Rojj är en synonym för roligt, rojj-rojj är trevligheter under ett längre perspektiv. 120 är maxtalet som bestämmer summan av tillställningen man deltagit i.

Slurre: Kommer från sluskig och betyder motbjudande eller äcklig.

Pjekk: Går att använda till allt som har med rörelse att göra. T ex gå in i bilen blir Pjekk in i bilen.

Garre: Kommer från ordet gangster och kan var allt från en person som kommer försent eller begår en olaglig handling.

Wakka wakka moe: En hälsningsfras som ursprungligen var en parodifras från Bomfunk MC’s låt Freestyler.

Lyssna själva på denna roliga låt här

Har livet krympt?

Att livet krymper och blir mindre innehållsrikt med åren, då menar jag inte människans egen ålder utan decennier eller snarare sekel. Jag är snart 21 år och vad har jag gjort i mitt liv? Jo, jag har studerat, det är det enda jag har åstadkommit på två decennier! Visst det är många som väljer att gå precis samma väg som jag och själv finner jag inget fel i det. Dock finner jag det underligt, min far till exempel som är född under hippiekulturens kulmination hade vid min relativt blygsamma ålder gjort saker jag inte ens kan drömma om. Kört motorcykel till Mallorca, köpt hus och uträttat en massa andra milstolpar som jag känner är så oerhört långt borta från den världen och verklighet jag lever i.

Vad finner vi då som förändrats i samhället? Det postmoderna intåget med oerhörd fokus på karriär och akademiska prestationer samt att åldern man blir ”gammal” har flyttats från 40 till 60 år. Är detta då bara bidragande faktorer eller är den utlösande att vi ”unga” är fegar nu än då? Detta är en fundering jag tampats med ett tag. Svarat har jag faktiskt inte, men det jag vet att allt flera unga lever i mindervärdeskomplex till sina föräldrar eller andra vuxengestalter i deras liv. Samma symptom känner även jag, jag har inte rest och sett världen och snart förväntas produkter av mig i form av barn. Ofta är det en känsla föräldrarna förmedlar omedvetet till sina ättlingar när de börjar närma sig vuxenstadiet. Jag känner ibland panik då äldre släktingar eller bekanta ger hintar om fortplantning, särskiljt då jag känner själv att jag inte hunnit ”leva” än!

Tydligt för tiden vi lever i (som jag placerar under en förlängning av den industriella revolutionen eftersom den enligt mig banat väg för informationssamhället vi nu lever i) är just alla måste, måsten. Saker man måste ha gjort, sett och läst ofta finns listor publicerade i aftontidningar som stärker detta komplex. Är det inte nog med att den tidigare generationen satt ribban högt när det gäller levnadskvalité som bara den gör oss osäkra. För mig blir det som en stängd grind eller snarare en barriär jag först måste bryta för att kunna leva på ”riktigt”. Fokusen på vad man ska göra i livet verkar vila som en skrämmande skugga redan över barnet som ligger i vaggan. Frågan är vad för konsekvenser detta får under ett längre perspektiv? Att ”må bra” och känna att ens prestationer faktiskt räknas raseras av dessa trista måste uppleva måsten.