Magiskt, men tragiskt

Ni som hört en del på svensk musik kanske vet vad titeln syftar på. Jag ska faktiskt vara personlig i detta inlägg! Logiken är inte slående då jag själv inte gillar att utelämna mig i text. Just eftersom jag hävdar att jag inte behöver sympati för att rättföriga mina gärningar! Men som mannen sjunger i låten med samma namn som detta inlägg:

”Det måste va nåt fel på er, för inget är logiskt, för inget är magiskt och det är så tragiskt, så springer jag tillbaka till dig”.

Vilket jag applicerar i detta inlägg och vrider på budskapet så att det blir: Det måste vara nått fel i allt, detta är varken logisk, beundransvärt däremot är det tragisk att gå från min ideologi. Men jag kommer snart vara tillbaka och skriva samhällstritiska satirer och funderar över vardagliga problem.

En annan strof ur låter är:

”Behöver lite kärlek från fel sort. Och sympatier från fel håll”.

Vilket jag har valt att tolka, jag behöver bekräftelse fast än jag är emot denna typ av begäran eftersom de flesta människor i ens omgivning vädjar om en. Just därför blir det aldrig någon form av konstruktiv kritik.

I alla fall så hittade jag en radiointervju som jag ställde upp på för en tid sen. Första tanken är ju: Låter jag verkligen så där? Men det fenomenet är inte det jag ska behandla! Utan jag sluddrar, pratar i ultrarapid, fumlar på alla ord och låter generellt ointelligent. Vilket inte är bra egenskaper i mitt kommande yrke! Detta har varit ett litet uppvaknande jag måste öva att artikulera så att eleverna hör vad jag säger.

Om vi tolkar hela inlägget vill jag alltså att ni lyssnar på intervjun och sedan postar inlägg med kommentarer som:

- Så illa var det väll ändå inte, och så vidare.

Har hittar ni i alla fall intervjun:

pitefm