Ytlig konversation som resulterade i aggression

För att göra en lång historia kort så bastade jag efter jag tränat idag. Jag sitter i bastun med min träningskamrat och två andra. En av dem är aningen äldre (person A) än mig och en yngre (person B). På något vänster känner min träningskamrat person A. Han frågar lite allmänt om vad som händer. Person A berättar att han ska studera till lärare. Intressant tycker jag eftersom jag själv också gör det. Vi diskuterar lite olika inlärningsmetoder. Där han hävdar att det är lärarens fel att inte auktoriteten fungerar inom skolan. Jag hävdar med tydliga argument att det är den rådande skollagen som inte tillåter lärarna att vara auktoriteter eller auktoritära som på ”den gamla goda tiden”. Var efter person A berättar om en rad incidenter var av en av dem han lås in en elev i ett skåp under en kortare praktik vid en skola. Varefter han säger att en amiral skulle vara en bra lärare. Jag berättar därefter om olika incidenter jag varit med om och kränkningar jag upplevt i samband med praktik. Tillfället jag berättar om var när en elev kallade mig homosexuell fast med det mer vulgära uttrycket ”jävla bög”. Jag går därefter igenom hur jag hanterade situationen vilket jag anser vara på bästa sätt. Jag tog ett samtal med honom efter lektionstid och förklarade vad hans utlägg kan innebära i det som jag valde att kalla ”verkliga livet”. Eleven fick sedan samtala med klassföreståndaren och mer än så vågar jag helt säkert att det blev. På påstående om att en amiral skulle vara en bra lärare frågar jag mig själv om en amiral har någon didaktisk kunskap eller ämneskunskap överhuvudtaget. Person A säger det inte rakt ut men menar att jag är för mesig för att vara lärare (i alla lät det så i mina öron just då) och säger att han skulle brutit ner eleven i fråga. Konversationen slutar hastigt med att jag kläcker ur mig att lärarens roll går hand i hand med den allt mer borttynade respekten för äldre. Sedan går jag arg och kokande till en kall dusch.

Det jag undrar nu är om person A bara gjorde sig till och försökte skapa ett samtalsämne? Eller om han verkligen menade det han sa? Om han menade det är jag oerhört skeptisk till hans kommande yrke och än mer skeptiskt till om jag skulle trivas med honom som kollega. Det moderna läraryrket handlar om att väcka intressen och begåvningar hos eleverna. Väcker man intressen hos eleverna så kommer arbetsron och klassrumssituationen med träning att bli bra. Det hjälper inte att vara en hårdhänt och skrikande gubbe som ”bryter ner” och skäller på eleverna varje gång de är lite stökiga.

Hur mår du?

När man träffar någon man inte ser regelbundet brukar denna fråga förekomma. Jag blir alltid lika ställd när jag får den och svara ”joo, helt oki” eller liknande. Mest eftersom det är just detta personen som ställer frågan vill höra! Att säga som det är om det skulle vara dåligt fungerar inte eftersom frågeställaren då inte har något mer att tillägga och konversationen avbryts.

Det jag vill säga är att denna fråga är helt befängd och bara kan svaras på ett sätt. För den andra delen får den en att rannsaka sig själv och hitta ytliga brister som förkylning eller ont i armen. Detta komplex uppkommer ofta vad jag i alla fall tror beror på frågans vidd. Den frågar både om den fysiska hälsan likväll som den psykologiska. Vilket gör den omöjligt att besvara i en banal ”kul att se dig” hälsning!

Inte så konstigt!

Jag hittade en lösnummers tidning hos mina föräldrar med Aftonbladets logotyp på. Jag har många gånger sagt att just denna tidning bygger sina antaganden på dåliggrund och i stort sett är en skvallertidning. Medias uppgift var från början att upplysa folket och göra oss mer medvetna om vad som händer runt om i världen. Men denna roll utnyttjas mer och mer för att skapa komplex och genom dessa komplex sälja produkter. På så sätt skapas en ond cirkel. Media målar upp en bild av hur vi ska se ut och hur vi ska leva våra liv. För att vi ska köpa tidningar och få reda på hur värdelösa vi är för att vi sedan ska göra något för att må bättre! I slutändan vinner media på att vi köper tidningarna och vinner ännu en gång till på att vi köper produkterna de säger hjälper mot en massa.

Det jag blev irriterad över i dagens tidning var repotaget om politikerveckan. Rubriken lyder ”Mona Salin vinner slaget i Almedalen”. Inte så konstigt! Aftonbladet har en socialdemokratisk inriktning så att utse någon annan vill vinnare vore inte politisktkorrekt! Fy vad förutsägbart, oavsett hur man vrider på det. Politiskkorrekthet är en av de tråkigaste och stelaste termer jag vet.

Personligen tycker jag inte om Mona Salins politik eller hennes uttalanden.  Jag anser att anledningen till att hon fick posten som partiledare bara berodde på Anna Lindhs oväntade bortgång och en dålig ungdomspolitik, vilket lett till att det inte fanns någon tydlig efterträdare till Göran Persson.

kommersialismen i sitt esse

Nu är det snart slut på lidandet för min del. Er som nu blir skeptiska läs vidare! Jag har nämligen fyllt år idag. Kul säger väll alla och visserligen fyllde jag en relativt givande ålder som dessutom är jämn. Men jag gillar inte själva hysterin med att fylla år. Vänner som känner sig skyldiga att ringa, hälsa på eller köpa presenter gör mig spyfärdig. Jag lever efter termen ”friends do because they want to” . Visst tyckte jag det var spännande när jag var yngre att fylla år! Men nu när jag har allt jag behöver och saker jag vill ha är fördyra så finns inte suget efter presenter längre. Hela köphysterin sätter sig som en fästing på födelsedagen och suger ut allt det som faktiskt är bra och trevligt. Kommersialismens sätt att prägla alla fina högtider och liknande är förödande i alla fall för mig. Många gillar såklart att få pengar men jag är inte en av dem. Pengar är faktiskt inte roligt att ge bort och lika ledsamt att få. Ett kuvert har en lika överraskande effekt som nyheten att Lost säsong 5 kommer att komma! Samtidigt som en bra present enligt mig baseras mest på fantasi och uppfinningsrikedom.

Öjeby kyrka 600 år?

För ni som inte vet det så firar Öjeby kyrka 600 års jubileum i sommar! Kul, kul tänkte jag tills jag till min stora förvåning ser att kyrkan inte är 600 år. Utan det är 600 år sedan marken som kyrkan står på skänktes till just kyrkan. Vilket gör det omöjligt för den att fira 600 år just i år. Detta baserar jag på byggmetoden för 600 år sedan. Enligt enkel logik tar det mer än ett år att bygga en så stor byggnad. För det andra så var det inte en korskyrka för början utan blev det senare vid en utbyggning då församlingen ökade! På svenskakyrkan.se kan man dessutom tydligt läsa ”Öjeby kyrka fyller 600 år och i sommar lever vår kyrkstad upp.” För min del känns detta som en stor bluff för att locka besökare. I och för sig är jag mycket medveten om att klocktronet har medeltida ursprung men detta hjälper inte!! De går ut med att själva kyrkan är 600 år gammal vilket enbart är medvetet feltolkat. Frågan jag då ställer mig är vart moralen är på väg, då till och med kyrkan börjat trixa med siffror?

Läs hela artikeln här

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=35172

Då ska jag börja blogga

Jag har länge tänkt på detta med blogg! Men har aldrig orkat ta mig tid att styra upp detta men nu sker det! I detta inlägg tänker jag bara ge försmak på vad jag kommer vidröra! Eftersom jag ser bloggande mest som ett passivt sätt att få utlopp för sina irritationsmoment och att kanske få argumentera och debattera en del så kommer jag inte huvudsakligen skriva ”vad som hänt mig idag” artiklar utan jag kommer istället fokusera på frågor som berör mig!

Take it or leave it